Jag var ju på det där omsusade, omtalade, omskrivna seminariet om bibliotek och sociala medier (lägg märke till ordningen ;) utan att överhuvudtaget fatta att det var något speciellt som sades, jag är väl för deep into da shit. Tyckte nog att diskussionen höll OK nivå och inte brakade iväg och blev så där lamt dikotomisk som alltid annars (=ANTINGEN God Litteratur ELLER Sociala Medier). Visst var det en del slagfärdiga kommentarer om att somt och visst måste hamna på kyrkogården och att det behövs mer eluttag men mer var det ju inte - eller!? Här är en länk till Thentes drapa i DN som ni ju alla redan läst. Men har du också läst denna fina hyllning till Texten?
Medverkande var hursomhelst: Kristina Alexandersson (följ genast på twitter om du inte redan gör det @kalexandersson) som pratade från sin roll som användare av bibliotek och sociala medier. Om biblioteket som fysisk plats i skolan där man i bästa fall hittar bokskatt men som inte används i den utsträckning som det borde. Sara Kjellberg kände jag inte till tidigare, har skrivit avhandling/forskar (?) om forskarbloggar och berättade om sina rön, hur bloggandet suddar ut gränserna mellan informellt och formellt samtal och gör innehållet/samtalet sökbart. Såg hur sociala medier har förändrat bibliotekens kontext och att det är en intressant utmaning. Cecilia Bengtson (@ceciliabengtson) använder sociala medier för att omvärldsbevaka och nätverka. Gav exempel på bibliotek som hon tyckte arbetar bra i sociala medier: Malmö stadsbibliotek (facebook), Göteborgs blogg som är fin och transparent, KTH:s youtubefilmer, Länkskafferiet mm. Rasmus Fleischer (PP) gillar inte begreppet "sociala medier" - Internet per se är socialt idag... Pratade sig varm om bibliotekens funktion att sovra i infoflödet - biblioteket ska erbjuda något annat än en tom sökruta. Yttrade det mest twittrade uttalandet på seminariet: att det är viktigare för biblioteken att se till att det finns eluttag så att användarna kan använda sociala medier än att skapa gillabibliotekssida på facebook. Unni Drougge pratade svulstigt om listning, rangordning och humanism. Bättre att läsa en bra bok än många dåliga., Bibliotekarien är en värnare av god kvalitet. Halleluja.
Alla nämnde twitter som det goda socialamedierexemplet. Facebook mer ett vanligt community liksom. Jan Nolin, moderator, ville veta hur sociala medier förändrat kontexten: vi måste hantera information i form av flöden; ger oss en möjlighet att återkoppla och motverka guldfiskminnet. Vi ska våga vara en motvikt till det kortfattade, snabba och minneslösa.
Visar inlägg med etikett Bokmässa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bokmässa. Visa alla inlägg
lördag 16 oktober 2010
onsdag 13 februari 2008
Jonas Karlsson & Klas Östergren
Jag hade ju egentligen bestämt mig för att Bob skulle få sätta punkt för bokmässeseminarierännandet för denna gång. Ekman orkade jag inte med helt enkelt. Men då sprang jag på Nino i kön till Karlsson o Östergren och eftersom jag inte ville lämna henne så slank jag med in :-) efter att jag hastigt räknat ut att jag ändå skulle hinna med tåget...
Samtalet mellan herrar Karlsson & Östergren flöt på fint (med Jannike Åhlunds hjälp). Om hur olika de är (men ääändå så lika liksom ;-). Om författandets alla irrgångar och lusten till litteratur. Om att hitta sin egen ingång. Jag har fortfarande inte läst Östergrens Orkanpartyt, men den låter ju svulstigt mytologiskt dystopisk (=bra). "Stureplansprofiler med Sopranosmeriter". En del i ett internationellt projekt tydligen.
Karlsson berättar om hur hans skriverier flöt ut och det visade sig att alla personer i berättelserna var huvudpersoner - alltså fick det bli en novellsamling. Om lusten att skriva och hur skönt det var att slippa en regissör, att få vältra sig i olika scener och låta dem få ta tid.
Samtalet mellan herrar Karlsson & Östergren flöt på fint (med Jannike Åhlunds hjälp). Om hur olika de är (men ääändå så lika liksom ;-). Om författandets alla irrgångar och lusten till litteratur. Om att hitta sin egen ingång. Jag har fortfarande inte läst Östergrens Orkanpartyt, men den låter ju svulstigt mytologiskt dystopisk (=bra). "Stureplansprofiler med Sopranosmeriter". En del i ett internationellt projekt tydligen.
Karlsson berättar om hur hans skriverier flöt ut och det visade sig att alla personer i berättelserna var huvudpersoner - alltså fick det bli en novellsamling. Om lusten att skriva och hur skönt det var att slippa en regissör, att få vältra sig i olika scener och låta dem få ta tid.
Gunnar
Eller Bob Hansson snarare, som berättar om sin debutroman Gunnar. Eller ståuppkåserar med alla oss kulturkoftade damer och enstaka män i publiken om hjärta och smärta och den ständiga vådan av att våga vara människa... Om att dra sitt strå till stacken. Om att sluta dissa sig själv så fort man har möjlighet - eller möjligheten behöver inte ens finnas, vi dissar och dissar och dissar. Så fort du ser dig själv i spegeln, så fort du gör en kopp thé, så fort du pratar med en kollega... Ja, ni hör ju hur det låter. Släpp ut magen och gnugga den mot en annans, som Bob skulle ha sagt.
Det är klart att man läste boken illa kvickt, jag har ju allmänt svårt att värja mig mot prat om självhat och modiga enstöringar som vågar vägra konsumtion. Men hur var boken egentligen? Hm. Jag blev illa berörd, det känns som om Bob inte gillar Gunnar trots all den kärlek han beskriver?
Bob har ju för övrigt valt ut den bästa titeln ever till en svensk poesibok: "Och här ligger jag och duger".
Det är klart att man läste boken illa kvickt, jag har ju allmänt svårt att värja mig mot prat om självhat och modiga enstöringar som vågar vägra konsumtion. Men hur var boken egentligen? Hm. Jag blev illa berörd, det känns som om Bob inte gillar Gunnar trots all den kärlek han beskriver?
Bob har ju för övrigt valt ut den bästa titeln ever till en svensk poesibok: "Och här ligger jag och duger".
tisdag 12 februari 2008
Johan Cullberg
Egentligen ett samtal där Merete Mazarella tar upp lite för mycket plats i nyss nämnda K2-sal. Memoaren som genre. Cullbergs bok handlar ju till stora delar om hans broders insjuknande, hur han handskades med det & hur illa behandlad brodern blev inom psykiatrin. Detta ville han nedteckna, men även ge psykiatrins utveckling en skildring.
Epifani? Egentligen ett religionspsykologiskt begrepp som har med omvändelse att göra. "Epifanierna i mitt liv".
Jaha, och då kommer naturligtvis den unga pojkens första åsyn av den nakna kvinnokroppen upp. Jag blir så trött, lika religiöst som det än må vara i det enskilda fallet lika uttjatat och ytligt tråkigt är det ju sett som strukturell generalisering. VAD MOTSVARAR DETTA I EN UNG FLICKAS LIV!?
Nåväl. De samtalar intressant om begreppet kris. Om hur han mötte mödrar som förlorat sina barn och som han blivit rådd att inte fråga om detta, att inte röra upp. I själva verket hade de ju blivit glada när han trots allt benämnde och vågade fråga. Att berätta.
Alla måste få ett lyssnande samtal. Piller får inte ges för att "täppa till munnen " på patienten. Att medikalisera livet...
Epifani? Egentligen ett religionspsykologiskt begrepp som har med omvändelse att göra. "Epifanierna i mitt liv".
Jaha, och då kommer naturligtvis den unga pojkens första åsyn av den nakna kvinnokroppen upp. Jag blir så trött, lika religiöst som det än må vara i det enskilda fallet lika uttjatat och ytligt tråkigt är det ju sett som strukturell generalisering. VAD MOTSVARAR DETTA I EN UNG FLICKAS LIV!?
Nåväl. De samtalar intressant om begreppet kris. Om hur han mötte mödrar som förlorat sina barn och som han blivit rådd att inte fråga om detta, att inte röra upp. I själva verket hade de ju blivit glada när han trots allt benämnde och vågade fråga. Att berätta.
Alla måste få ett lyssnande samtal. Piller får inte ges för att "täppa till munnen " på patienten. Att medikalisera livet...
Torgny
Torgny fyller hela K2 och gör det hela till en timmes intimt samtal (med Stephen Farran-Lee) om nåd och författarskap, hela tiden med en lakonisk humor, självdistans och en slags skämtsam blygsamhet som bara en av de stora giganterna kan kosta på sig. Inbillar jag mig.
Triptyken Nåden har ingen lag kommer till våren och där är volymerna äntligen i den "rätta" ordningen: Hummelhonung, Dorés bibel och Pölsan. Debuterade på 60-talet som poet (bodde då i Värmland!) men trodde nog själv att han skulle leva som bildkonstnär. Han har själv aldrig hävdat att det var poesi - utan saker med ojämn högermarginal, någon slags antecknignar... Berättar om livet som debutant, hur han hängde med i det litterära samtalet men ändå inte hade fattat hur betydelselös man är som debutant: en oerhört stark känsla av icke-existens.
Genombrottet kom ju med Ormens väg på hälleberget. men han säger själv att det inte finns något som han är stolt över att han skrivit. han anses dessutom vara en notorisk lögnare. Strävar efter att ge uttryck åt en livshållning, en strategi att handskas med livet, vad kan bära oss på denna slaka lina över avgrunden... Det finns förresten en novell "Vatten" säger Torgny, där han är nära detta uttryck enligt honom själv. Batseba verkar han också erkänna.
Haltung und Würde - hållning och värdighet. Fichte, Kant & Hegel. I musiken finns både haltung o würde, i musiken finns människans inre rum.
Ondska. Kärlek. Musik. Annat tema som alltid kommer upp i samtal med hr lindgren: fotboll. Piporgeln som var byggd på plats i familjens kök. När farfadern inte var hemma spelades hambo, schottis och valser men när han var hemma spelades psalmer. att han avskyr metaforer - men möjligheten finns ju alltid. Pölsan - vad är du? ;-) Läsaren måste ju själv finna sina metaforer, det vill inte Torgny göra. Favorithatexemplet verkar vara Norman Mailers metaforfabricerande, rena groteskeriet!
Norrlands akvavit kans es som en epilog till triptyken. Avsikten med dessa tre berättelser: att visa på nådens oberäknelighet och att fördjupa vår föreställning om vad nåd är.
Triptyken Nåden har ingen lag kommer till våren och där är volymerna äntligen i den "rätta" ordningen: Hummelhonung, Dorés bibel och Pölsan. Debuterade på 60-talet som poet (bodde då i Värmland!) men trodde nog själv att han skulle leva som bildkonstnär. Han har själv aldrig hävdat att det var poesi - utan saker med ojämn högermarginal, någon slags antecknignar... Berättar om livet som debutant, hur han hängde med i det litterära samtalet men ändå inte hade fattat hur betydelselös man är som debutant: en oerhört stark känsla av icke-existens.
Genombrottet kom ju med Ormens väg på hälleberget. men han säger själv att det inte finns något som han är stolt över att han skrivit. han anses dessutom vara en notorisk lögnare. Strävar efter att ge uttryck åt en livshållning, en strategi att handskas med livet, vad kan bära oss på denna slaka lina över avgrunden... Det finns förresten en novell "Vatten" säger Torgny, där han är nära detta uttryck enligt honom själv. Batseba verkar han också erkänna.
Haltung und Würde - hållning och värdighet. Fichte, Kant & Hegel. I musiken finns både haltung o würde, i musiken finns människans inre rum.
Ondska. Kärlek. Musik. Annat tema som alltid kommer upp i samtal med hr lindgren: fotboll. Piporgeln som var byggd på plats i familjens kök. När farfadern inte var hemma spelades hambo, schottis och valser men när han var hemma spelades psalmer. att han avskyr metaforer - men möjligheten finns ju alltid. Pölsan - vad är du? ;-) Läsaren måste ju själv finna sina metaforer, det vill inte Torgny göra. Favorithatexemplet verkar vara Norman Mailers metaforfabricerande, rena groteskeriet!
Norrlands akvavit kans es som en epilog till triptyken. Avsikten med dessa tre berättelser: att visa på nådens oberäknelighet och att fördjupa vår föreställning om vad nåd är.
Framtidens medier
Det här seminariet orkar jag helt enkelt inte skriva så mycket om. Dels var det sist på fredag (väl?) och dels var det så lååångrandigt och tröttsamhetsskapande så om jag trodde att jag var det i minsta intresserad i början så var det ingen tvekan om hur lite jag var det när jag äntligen vågade gå därifrån. Och det berodde egentligen inte på ämnet utan på upplägget. Sex oerhört insatta personer ska samsas om tiden och var och en "rapa upp" en i förväg iordningsställd text utan inbördes sammanhang som det verkade.
Namnen: Pelle Snickars (statens ljud- och bildarkiv), Eva Muller (KB), Göran Leth (JMK), Ulla Carlsson (Nordicom), Stig Nordquist (Tidningsutgivarna) och Pär Nilsson (KB).
Som sagt, ämnet är ju inte på något vis ointressant i sig. Mediers format och kanaler, manga i mobilen och jag vet inte allt. Drömmen om tillgänglighet och bevarandets uppdrag. Mobil läsning, när blir läsplattorna mjuka? Typ 2012. Femton minutes of fame har blivit "känd för 15 st"...
Mediers materialitet. KB borde arbeta mer tillsammans med forskare. en stor del av det elektroniska arvet har redan gått förlorat. idag ser vi inte längre samma saker - vad är det som ska samlas in!? kanske måste institutioner själva bestämma vad som ska samlas in, det komemr ju att bli en hel del fel men det skulle i alla fall vara bättre än nu. lagen måste ändras. Idag får SLBA instruktionsvideor från golfföretag medan hela webben går förlorad...
Namnen: Pelle Snickars (statens ljud- och bildarkiv), Eva Muller (KB), Göran Leth (JMK), Ulla Carlsson (Nordicom), Stig Nordquist (Tidningsutgivarna) och Pär Nilsson (KB).
Som sagt, ämnet är ju inte på något vis ointressant i sig. Mediers format och kanaler, manga i mobilen och jag vet inte allt. Drömmen om tillgänglighet och bevarandets uppdrag. Mobil läsning, när blir läsplattorna mjuka? Typ 2012. Femton minutes of fame har blivit "känd för 15 st"...
Mediers materialitet. KB borde arbeta mer tillsammans med forskare. en stor del av det elektroniska arvet har redan gått förlorat. idag ser vi inte längre samma saker - vad är det som ska samlas in!? kanske måste institutioner själva bestämma vad som ska samlas in, det komemr ju att bli en hel del fel men det skulle i alla fall vara bättre än nu. lagen måste ändras. Idag får SLBA instruktionsvideor från golfföretag medan hela webben går förlorad...
Med livet som insats
Marja Taalgre och Bengt Jangfeldt samtalar om hans Majakovskijbiografi och Jonas Karlsson läser valda stycken. Jangfeldt tillhör ju en av de lyckligt lottade människor som både träffat och blivit vän med den legendariska lili brik. Jag säger bara: Poesi Kärlek och Politik! Jangfeldt berättar om sina möten med Lili och arbetet med boken. Varför tog Majakovskij livet av sig? Lenin o Stalin o bolsjeviker - orsakerna till självmordet var inte alls privata menar Janfeldt utan politiska men tystades ner.
Pro eta - De där. Om att bekämpa tomtebolyckan inom sig och söka en ny moral... LÄS!
Till slut får vi även se en filmsnutt med en 25-årig M och en 27-årig Lili!
Pro eta - De där. Om att bekämpa tomtebolyckan inom sig och söka en ny moral... LÄS!
Till slut får vi även se en filmsnutt med en 25-årig M och en 27-årig Lili!
Manguel
"Vrålbildad men lättsmält" som Babel uttryckte det...
Så var det äntligen dags för lite good oldfashioned bokromantik ;-)! "En historia om läsning" gjorde ju underverk för min uppsats och även om jag fortfarande inte har läst hans senaste "Nattens bibliotek" så kan jag redan nu säga att den är minst lika bra. En fullkomlig boknörd som kan ägna varje vaken sekund åt att bara vältra sig i det han älskar mest av allt- nämligen böcker. Det är klart man gillar det.
Vad är ett bibliotek? Vad skiljer en stor mängd böcker från det vi kallar ett bibliotek? Ordning, placering, system - behövs det? Jo, delvis - man vill ju hitta böckerna. Men oavsett vilka regler vi hittar på så finns det alltid undantag och reglerna säger en hel del om upphovspersonen. Han hymlar inte med att han är en sann fetischist och tycker att i det ideala biblioteket får låntagaren ta med sig boken för gott.
Pratar mycket om Borges. Som bland annat gillade Mark Twains åsikt att det bästa sättet att starta ett bibliotek är att utelämna "the works of Jane Austen"... och som bestämde sig för att i sitt bibliotek skulle det bara finnas sådant han tyckte om, det resulterade i att han slet ut sidor ur böcker... Bland annat var det bara ett stycke ur en novell av Dostojevskij som platsade. Något om en dröm om en spindel som var stor som rummet and we spent the entire day watching it.
Byråkrater är bibliotekens största fiender. De ser inte på institutionen ur dess symboliska eller praktiska mening, utan utgår från budget. Han berättar om biblioteket (i SF?) som leddes av en sann byråkrat. En ny byggnad uppfördes med nytt koncept och mindre plats. De böcker som inte lånats ut på x antal år skulle förstöras - vad händer? Jo, bibliotekarierna smyger sig dit nattetid och stämplar böckerna! Det är så vackert så man blir tårögd. Andra fantastiska bibliotekshistorier (och jag antar att boken är fylld av fler) är den om Birkenau och hans eget naturligtvis som brann upp. Idag innehåller det 35000 volymer.
Inställning till bokbestånd och biblioteksverksamhet: detta är vad man känner, tänker och säger när man lånar ut den 200 år gamla boken som stått orörd till en låntagare för första gången:
Yes, we bought it for you.
Förresten så är Manguel "offer" för bokhoras veckans måndagsmöte, läs!
Så var det äntligen dags för lite good oldfashioned bokromantik ;-)! "En historia om läsning" gjorde ju underverk för min uppsats och även om jag fortfarande inte har läst hans senaste "Nattens bibliotek" så kan jag redan nu säga att den är minst lika bra. En fullkomlig boknörd som kan ägna varje vaken sekund åt att bara vältra sig i det han älskar mest av allt- nämligen böcker. Det är klart man gillar det.
Vad är ett bibliotek? Vad skiljer en stor mängd böcker från det vi kallar ett bibliotek? Ordning, placering, system - behövs det? Jo, delvis - man vill ju hitta böckerna. Men oavsett vilka regler vi hittar på så finns det alltid undantag och reglerna säger en hel del om upphovspersonen. Han hymlar inte med att han är en sann fetischist och tycker att i det ideala biblioteket får låntagaren ta med sig boken för gott.
Pratar mycket om Borges. Som bland annat gillade Mark Twains åsikt att det bästa sättet att starta ett bibliotek är att utelämna "the works of Jane Austen"... och som bestämde sig för att i sitt bibliotek skulle det bara finnas sådant han tyckte om, det resulterade i att han slet ut sidor ur böcker... Bland annat var det bara ett stycke ur en novell av Dostojevskij som platsade. Något om en dröm om en spindel som var stor som rummet and we spent the entire day watching it.
Byråkrater är bibliotekens största fiender. De ser inte på institutionen ur dess symboliska eller praktiska mening, utan utgår från budget. Han berättar om biblioteket (i SF?) som leddes av en sann byråkrat. En ny byggnad uppfördes med nytt koncept och mindre plats. De böcker som inte lånats ut på x antal år skulle förstöras - vad händer? Jo, bibliotekarierna smyger sig dit nattetid och stämplar böckerna! Det är så vackert så man blir tårögd. Andra fantastiska bibliotekshistorier (och jag antar att boken är fylld av fler) är den om Birkenau och hans eget naturligtvis som brann upp. Idag innehåller det 35000 volymer.
Inställning till bokbestånd och biblioteksverksamhet: detta är vad man känner, tänker och säger när man lånar ut den 200 år gamla boken som stått orörd till en låntagare för första gången:
Yes, we bought it for you.
Förresten så är Manguel "offer" för bokhoras veckans måndagsmöte, läs!
Estland + poesi = sant
Jag kämpar mig framåt i bokmässekalendariet och rapporterar från några av höjdpunkterna som återstår. 1:st: samtalet mellan de tre poeterna Asko Künnap, Jürgen Rooste och Karl-Martin Sinijärv tillsammans med förläggaren Jonas Ellerström - vilken njutning! Personligt och genuint intressant, både för oss och dem kändes det som. Tre glada laxar i en estnisk poesiask. Men inte bara ironiskt och glada kompisblinkningar utan även ett inspirerande och tankeväckande seminarium om den estländska historien och litteraturens roll i en diktatur.
Landets historia är en del av förklaringen till den starka ställning som poesi fortfarande har i Estland, men vad händer med poesin inte längre "behövs" som vapen och där läsaren tränas in i uttydningen av dubbel-trippel och quadruppelbetydelser av ord? När poesin inte längre handlar om kampen mot de styrande... They are no longer post sovjet poest helt enkelt.
Läs mer om samtalet men framförallt estnisk poesi i SvD här.
K-M berättar att det var Laaban som lärde honom laga mat och beklagar att tiden tog slut så fort. Nästa gång blir det mer dekonstruktion, narrativ berättelse och postmodern teori.
Landets historia är en del av förklaringen till den starka ställning som poesi fortfarande har i Estland, men vad händer med poesin inte längre "behövs" som vapen och där läsaren tränas in i uttydningen av dubbel-trippel och quadruppelbetydelser av ord? När poesin inte längre handlar om kampen mot de styrande... They are no longer post sovjet poest helt enkelt.
Läs mer om samtalet men framförallt estnisk poesi i SvD här.
K-M berättar att det var Laaban som lärde honom laga mat och beklagar att tiden tog slut så fort. Nästa gång blir det mer dekonstruktion, narrativ berättelse och postmodern teori.
onsdag 21 november 2007
Nationell bibliotekspolitik?
Första seminariet på fredag anordnades av Svensk biblioteksförening, norska, danska och finska biblioteksföreningarna var representerade. De nordiska biblioteksföreningarna har ungefär samma historia, helt kort (om jag minns det rätt): 20tal kom lagar och regler, 50tal blev de kommunala angelägenheter, 80-90tal statsbidragen blir klumpsummor till kommunens kulturella verksamheter - dvs att pengarna inte alltid når fram.
Inledande diskussionen handlar om läsande, läsförståelse och de ökande klyftorna i svenska samhället. Nordiska bibliotek är väldigt etablerade även om en något nedåtgående trend kan skönjas. Representanterna för de andra nordiska föreningarna berättade om situationen i deras länder och en bibba med fakta om våra grannländers förhållande delades ut.
Danmark: tre redskap & strategier 1. nationella kunskapsstrategier 2. nationella bibliotekastrategier 3. lokala biblioteksstrategier... Hur kan biblioteken bidra till kommunens utveckling!?
Finland: den nationella strategin måste utformas i samarbete med utbildningsväsendet, med biblioteksföreningen, biblioteken och förenklas väl ute på fältet. Måste vara öppen och flexibel, ett stöd för regional och lokal verksamhet.
Norge: "det sömlösa biblioteket". Bibliotek är ett politiskt projekt. Kultur, kunskapsutveckling, demokrati. Yttrandefrihetens infrastruktur. Samordning - med brukaren i centrum (vi är i offentlig tjänst). Norge har väldigt speciella förhållanden eftersom de har så många små kommuner. Och en bättre infrastruktur, åtminstone ur brukarperspektiv. För utveckling krävs både nationell OCH lokal politisk diskussion och strategi - nationell plan men lokalt "ägarskap". OBS. om du inte har tittat på sidan Önskebok.no redan så gör det NU, det är en uppfriskande fläkt sanna mina ord. Här kan du välja bok efter innehåll och sedan på ett enkelt sätt välja vilket bibliotek du vill hämta den på. Enkelt och roligt åtminstone på skärmen, hur det fungerar IRL vet jag ju inte?
Strukturer och strategier finns med andra ord i de andra nordiska länderna. Men alla har vi samma problem: vi används inte i den utsträckning som vi "borde" i detta vårt kunskapssamhälle!
Svensk biblioteksförening menar att det behövs ett nationellt ledarskap. De andra nordiska länderna har ritat kartan men vi har inte ens uppfunnit kompassen som Axelsson uttyckte det... Vi har inte ens förstått att vi måste börja jobba med de här frågorna, vi måste sluta vänta på att utveckling är något som bara händer och sker och att vi hamnar någonstans utan att bestämma vart vi egentligen vill. För att klara detta behöver vi både kartan och kompassen!
Inledande diskussionen handlar om läsande, läsförståelse och de ökande klyftorna i svenska samhället. Nordiska bibliotek är väldigt etablerade även om en något nedåtgående trend kan skönjas. Representanterna för de andra nordiska föreningarna berättade om situationen i deras länder och en bibba med fakta om våra grannländers förhållande delades ut.
Danmark: tre redskap & strategier 1. nationella kunskapsstrategier 2. nationella bibliotekastrategier 3. lokala biblioteksstrategier... Hur kan biblioteken bidra till kommunens utveckling!?
Finland: den nationella strategin måste utformas i samarbete med utbildningsväsendet, med biblioteksföreningen, biblioteken och förenklas väl ute på fältet. Måste vara öppen och flexibel, ett stöd för regional och lokal verksamhet.
Norge: "det sömlösa biblioteket". Bibliotek är ett politiskt projekt. Kultur, kunskapsutveckling, demokrati. Yttrandefrihetens infrastruktur. Samordning - med brukaren i centrum (vi är i offentlig tjänst). Norge har väldigt speciella förhållanden eftersom de har så många små kommuner. Och en bättre infrastruktur, åtminstone ur brukarperspektiv. För utveckling krävs både nationell OCH lokal politisk diskussion och strategi - nationell plan men lokalt "ägarskap". OBS. om du inte har tittat på sidan Önskebok.no redan så gör det NU, det är en uppfriskande fläkt sanna mina ord. Här kan du välja bok efter innehåll och sedan på ett enkelt sätt välja vilket bibliotek du vill hämta den på. Enkelt och roligt åtminstone på skärmen, hur det fungerar IRL vet jag ju inte?
Strukturer och strategier finns med andra ord i de andra nordiska länderna. Men alla har vi samma problem: vi används inte i den utsträckning som vi "borde" i detta vårt kunskapssamhälle!
Svensk biblioteksförening menar att det behövs ett nationellt ledarskap. De andra nordiska länderna har ritat kartan men vi har inte ens uppfunnit kompassen som Axelsson uttyckte det... Vi har inte ens förstått att vi måste börja jobba med de här frågorna, vi måste sluta vänta på att utveckling är något som bara händer och sker och att vi hamnar någonstans utan att bestämma vart vi egentligen vill. För att klara detta behöver vi både kartan och kompassen!
måndag 19 november 2007
Manga - mer än bara serier
Carina Fast, Yosh, Jesper Nordqvist och Esbjörn Jorsäter samtalar under ledning av Sharon Jåma om mangans alla olika förträffliga egenskaper. Yosh, uppvuxen med manga och en prisbelönt tecknare, menar att anledningen till att mangan engagerar och inspirerar så beror på sättet man berättar på. I Japan är inte mangan bara en genre utan något som påverkar hela samhället, allt kan tas upp i mangans form. I väst har mangan främst plockats upp av barn och ungdomar, hur kan man använda mangan för att locka till läslust, hur kan man uttnyttja mangan etc.
Jesper Nordqvist tecknar manga själv och har precis gett ut den första svenska "Tanks". han tecknar ca 4-5 sidor per vecka (och under seminariet sitter han och Yosh och kluddar på en overhead samtidigt som det pratas). I mangan är det karaktärerna som driver berättelsen och inte, som här menar Nordqvist, att de agerar på en redan fastlagd bakgrund.
Men måste det vara så mycket våld? Våldet är helt OK tycker Yosh. Oftast handlar det om kampsport och en kulturell sak. Nordqvist fyller i: våld men inget blod...
Hur kan man använda mangan i skolan då? Traditionellt kopplas ju inte populärkultur och läsutveckling samman. Men hur lär sig barn att läsa? Carina fast har skrivit en avhandling om sju barn och hur olika subkulturer kan bidra till läs- och skrivinlärning. Ash & Pokémon tex: alla barnen har totalkoll på vilka de är och deras historia och kan skriva namnen etc. Hur lär sig barnen detta? Genom kompisar och narrativt berättande. Olika vägar in i skriftspråket. Ingenstans tog man tillvara på detta utan barnen håller på med detta bakom lärarnas rygg, inget tas upp av skolan.
Esbjörn Jorsäter använder mangan i undervisning som ett sätt att jobba med olika ämnen. I klass 4 har barnen fortfarande lite svårt att rita en berättelse så att andra förstår & i 6:an är de lite för självkritiska. jorsäter menar att man ökar sin empatiska förmåga med manga och de övriga i panelen instämmer. Tankebilder, manga använder sig av den egna tankebilden, dvs av ett enkelt utseende som är väldigt likt vår egen tankebild av oss själva. Han visar också hur lik en mangafigur är Tintin.
Hur kan man bli empatisk och fredlig av serier med så mycket våld? Kolla upp mangacommunities på nätet. Populärkultur i skolan, hur används den?
Jesper Nordqvist tecknar manga själv och har precis gett ut den första svenska "Tanks". han tecknar ca 4-5 sidor per vecka (och under seminariet sitter han och Yosh och kluddar på en overhead samtidigt som det pratas). I mangan är det karaktärerna som driver berättelsen och inte, som här menar Nordqvist, att de agerar på en redan fastlagd bakgrund.
Men måste det vara så mycket våld? Våldet är helt OK tycker Yosh. Oftast handlar det om kampsport och en kulturell sak. Nordqvist fyller i: våld men inget blod...
Hur kan man använda mangan i skolan då? Traditionellt kopplas ju inte populärkultur och läsutveckling samman. Men hur lär sig barn att läsa? Carina fast har skrivit en avhandling om sju barn och hur olika subkulturer kan bidra till läs- och skrivinlärning. Ash & Pokémon tex: alla barnen har totalkoll på vilka de är och deras historia och kan skriva namnen etc. Hur lär sig barnen detta? Genom kompisar och narrativt berättande. Olika vägar in i skriftspråket. Ingenstans tog man tillvara på detta utan barnen håller på med detta bakom lärarnas rygg, inget tas upp av skolan.
Esbjörn Jorsäter använder mangan i undervisning som ett sätt att jobba med olika ämnen. I klass 4 har barnen fortfarande lite svårt att rita en berättelse så att andra förstår & i 6:an är de lite för självkritiska. jorsäter menar att man ökar sin empatiska förmåga med manga och de övriga i panelen instämmer. Tankebilder, manga använder sig av den egna tankebilden, dvs av ett enkelt utseende som är väldigt likt vår egen tankebild av oss själva. Han visar också hur lik en mangafigur är Tintin.
Hur kan man bli empatisk och fredlig av serier med så mycket våld? Kolla upp mangacommunities på nätet. Populärkultur i skolan, hur används den?
söndag 18 november 2007
Åsa Linderborg
Linderborg samtalar under ett "miniseminarium" med Karolina Ramqvist om sin bok, hur den kom till & olika saker som den fört med sig. Som vi väl alla vet vid det här laget är det en självbiografisk roman, den kom till på tåget mellan Uppsala & Stockholm, och består av hennes minnen och små anekdoter ur livet. Hon berättar hur hon skrev i hemlighet och hur chockad hennes mamma blev när hon fick läsa det sista korrekturet - ett skilsmässobarns hemligheter...
Hon berättar gripande om diskussionen som följde efter att boken publicerades - får en kvinna lämna sina barn (som ju män alltid kunnat göra) och vilken pärs detta innebar för hennes mamma. Men hon berättade också om en kväll i Västerås när hon skulle på en författaruppläsning men fick förhinder - och hennes mamma gick i hennes ställe. Och föreläste om en dotters rätt till sin egen berättelse...
De samtalar lite om den obligatoriska frågan klass-smak. Alla ska ha rätt till sin egen smak, oavsett klass och utan värdering, fastslår Lindenborg.
Hon berättar gripande om diskussionen som följde efter att boken publicerades - får en kvinna lämna sina barn (som ju män alltid kunnat göra) och vilken pärs detta innebar för hennes mamma. Men hon berättade också om en kväll i Västerås när hon skulle på en författaruppläsning men fick förhinder - och hennes mamma gick i hennes ställe. Och föreläste om en dotters rätt till sin egen berättelse...
De samtalar lite om den obligatoriska frågan klass-smak. Alla ska ha rätt till sin egen smak, oavsett klass och utan värdering, fastslår Lindenborg.
fredag 9 november 2007
Det rättvisa biblioteket
BiS 9e seminarium i serien. Stefan Carlén (Ordfront & i styrelsen för Ebfa), Barbro Bolonassos (Bibl.chef Fisksätra), Barbro Borg (bibl.chef Solna) & Lena Lundgren. BiS har genomfört en studie av läget i Sverige när det gäller bibliotek som drivs i andra former än kommunala. Vi fick ett häfte till seminariet med frågor etc (tex: Kan ett vinstdrivande bibliotek vara en förlust?), läsvärt! Säg till om ni är nyfikna så rotar jag fram det.
Upprinnelsen till undersökningen är naturligtvis den ökade pressen och debatten kring bibliotek som drivs på andra sätt än kommunala (Dieselverkstan, Rum för barn etc) och bilden av att detta är något som ökar i omfattning men ingen visste - sagt & gjort...
Carlén tog till orda och skrädde inte orden över sitt missnöje med sittande regering (En bok för alla har ju inte blivit speciellt trevligt behandlade som vi alla vet), vart är vi på väg!? Alla sociala verksamheter ska nu kunna konkurrensutsättas, marknadens logik ska kopieras och överföras nu även på kulturverksamheter. Sponsring & fler privata initiativ. De största farorna som han ser det med privatisering är frågor som rör insyn & tillgång (se bara vårt kära gamla föräldrakooperativ, suck). Även neutralitet (ex inköp av böcker) och demokrati är ju stora & viktiga frågor som berörs. Vilket samhällsansvar och vilket medborgarperspektiv styr ett privat bibliotek? Bibliotek är helt enkelt inte lämpliga att driva som aktiebolag, det stridet mot grunden i det som ett folkbibliotek har till uppgift, bland annat att motverka marknadens styrning och kommersialism. (Hur mäter man våra värden börjar jag tänka på nu när jag skriver detta?).
Efter Carlén tar Bolonassos till orda & talar ur ett chefsbibliotekarieperspektiv. påpekar att det är ju fortfarande kommunen som har ansvar för kontroll, avgifter, kvalité etc. även om biblioteken privatiseras. Hursomhelst, det är alltså ca 1% som drivs i någon annan form. Fler kommuner ligger i startgroparna - men varför är kommunerna intresserade? Står vi inför ett systemskifte? Vi kan se:
Upprinnelsen till undersökningen är naturligtvis den ökade pressen och debatten kring bibliotek som drivs på andra sätt än kommunala (Dieselverkstan, Rum för barn etc) och bilden av att detta är något som ökar i omfattning men ingen visste - sagt & gjort...
Carlén tog till orda och skrädde inte orden över sitt missnöje med sittande regering (En bok för alla har ju inte blivit speciellt trevligt behandlade som vi alla vet), vart är vi på väg!? Alla sociala verksamheter ska nu kunna konkurrensutsättas, marknadens logik ska kopieras och överföras nu även på kulturverksamheter. Sponsring & fler privata initiativ. De största farorna som han ser det med privatisering är frågor som rör insyn & tillgång (se bara vårt kära gamla föräldrakooperativ, suck). Även neutralitet (ex inköp av böcker) och demokrati är ju stora & viktiga frågor som berörs. Vilket samhällsansvar och vilket medborgarperspektiv styr ett privat bibliotek? Bibliotek är helt enkelt inte lämpliga att driva som aktiebolag, det stridet mot grunden i det som ett folkbibliotek har till uppgift, bland annat att motverka marknadens styrning och kommersialism. (Hur mäter man våra värden börjar jag tänka på nu när jag skriver detta?).
Efter Carlén tar Bolonassos till orda & talar ur ett chefsbibliotekarieperspektiv. påpekar att det är ju fortfarande kommunen som har ansvar för kontroll, avgifter, kvalité etc. även om biblioteken privatiseras. Hursomhelst, det är alltså ca 1% som drivs i någon annan form. Fler kommuner ligger i startgroparna - men varför är kommunerna intresserade? Står vi inför ett systemskifte? Vi kan se:
- ideologiska skäl
- lägre kostnader & större effektivitet
- ökad kvalitet=snabbare verksamhetsutveckling
- snabbare och smidigare beslutsvägar
Risker?
- kommunens kulturpolitiska inflytande minskar
- fragmentarisering: traditionellt starka nätverk mellan bibliotek luckras upp
- instabilitet i verksmaheten eftersom det sker upphandlingar var 3:e år
- juridiska aspekter, ex. mindre öppenhet eftersom det är andra krav på privata utförare
- risk att fokus flyttar från kvalitet till kvantitet
- kommunalt monopol kan komma att ersättas med privat (se vården...)
Transperens det pris vi får betala. Se upp! Följ utvecklingen. Vässa argumenten. Diskutera! MEN: ett öppet bibliotek är alltid bättre än ett stängt...
Bolonassos tar Nacka som exempel (tex Dieselverkstan) med självstyrda enheter som har avtal med kommunen. Tänk att som bibliotekarie ha i bakhuvet att varje besökare = 10 kronor... Fisksätra bibliotek ett annat exempel (ca 80 nationaliteter) - @rena för demokrati. Väldigt intressant att höra henne berätta om hur det är att vara en del av allt detta.
Frågor: -kommunal ojämlikhet -hur skiljer sig vår verksamhet från vård eller skola -vad motiverar fortsatt nätverkssamarbete - att starta eget är ju en klassisk kvinnofälla - principerna för biblioteksarbete, vems behov sätts främst - i en el/IT/kriskrasch, hur mäter vi - kan vi formulera bättre mått, bättre mål?
Tänk på att: -diskutera och FÖRSTÅ beräkningsmodeller - begär tid att bearbeta och förbereda (personalen bland annat) - begär status quo ett eller fler år så att man inte står inför nedskärningar på en gång - föreslå kloka tal/mått/mål - biblioteket i samhället, hur ser det ut!?
Hur ska vi mäta? Något som politikerna måste bli medvetna om också.
Lästips: Governing the commons (E. Ostrom), se Sörlins artiklar.
onsdag 24 oktober 2007
Tusen år av fantasy
Bo Erikson (historiker på SU & fantasyälskare) har skrivit boken 1000 år av fantasy - om resan till Mordor. Två aspekter på medeltida kultur, så mycket fantasy är ju medeltida till sin karaktär! Dels är boken en läsning av all fantastisk medeltida litteratur, läst med en fantasyälskares glasögon, och dels en läsning av Tolkien med en medeltidshistorikers glasögon. Målgruppen är både fantasylovers som ska få möjlighet att upptäcka medeltiden och medeltidsfreaks som ska upptäcka hur mycket medeltid som ryms i fantasyn...
Mycket fokus på ord & språk, berättar hur Tolkien arbetade med språken & att det var de som kom först - sedan kom berättelserna ur språken. Erikson menar att Tolkien levde i en medeltida värld: att han åt, drack & andades medeltid, att han skrev den vackraste medeltiden. Erikson är inte intresserad av att rada upp en massa detaljer utan tycker att STÄMNINGEN & den allmänna bakgrunden är medeltida i Tolkiens värld - Tolkien var helt enkelt en tidig populariserare av historia.
Nämner en del av alla element i Ringarnas herre som är "medeltida" - som karaktärerna (tex. Aragorn som hjältefigur, den rättmätige kungen som måste bevisa sitt värde), rekvisitan (tex. alla vapen, bär namn precis som på medeltiden), scenografin (sätten som slagen utkämpas på, borgar, miljöer etc.)
Berättar om en hemsida/blogg som bland annat jämför kända historiker med karaktärerna hos Tolkien:
Herman Lindkvist = Sauron
Peter Englund = Gandalf
Dick Harrison = Saruman
Svenska Folket = Ringen
Historiedoktorander = Hoberna
Press, Tv och Bio = Smaegol/Gollum
Jag köper naturligtvis ett ex. av boken & ber honom dedikera till Morgan.
Mycket fokus på ord & språk, berättar hur Tolkien arbetade med språken & att det var de som kom först - sedan kom berättelserna ur språken. Erikson menar att Tolkien levde i en medeltida värld: att han åt, drack & andades medeltid, att han skrev den vackraste medeltiden. Erikson är inte intresserad av att rada upp en massa detaljer utan tycker att STÄMNINGEN & den allmänna bakgrunden är medeltida i Tolkiens värld - Tolkien var helt enkelt en tidig populariserare av historia.
Nämner en del av alla element i Ringarnas herre som är "medeltida" - som karaktärerna (tex. Aragorn som hjältefigur, den rättmätige kungen som måste bevisa sitt värde), rekvisitan (tex. alla vapen, bär namn precis som på medeltiden), scenografin (sätten som slagen utkämpas på, borgar, miljöer etc.)
Berättar om en hemsida/blogg som bland annat jämför kända historiker med karaktärerna hos Tolkien:
Herman Lindkvist = Sauron
Peter Englund = Gandalf
Dick Harrison = Saruman
Svenska Folket = Ringen
Historiedoktorander = Hoberna
Press, Tv och Bio = Smaegol/Gollum
Jag köper naturligtvis ett ex. av boken & ber honom dedikera till Morgan.
tisdag 23 oktober 2007
Fullt upp
Har haft fullt upp, bland annat med att skapa sjukhusbibblans alldeles egna blogg - väldigt kul! Men nu är det dags att börja tänka efter vad jag var med om under bokmässan.
TORSDAG. Börjar med att lyssna till Daniel Koch som pratar om Rummet som idéproducent. Skrivit avhandling "Structuring fashion" och intresserar sig för hur rum skapar betydelse. Han inleder med Foucaults sköna resonemang kring Borges problem med ordningsskapande, bara en sån sak:
Michel Foucault citerar med uppenbar vällust en essä av just Jorge Luis Borges, där denne pekar på ordningens problem. Borges menar sig ha läst en uppsats om ett antikt kinesiskt uppslagsverk, betitlat "Det Himmelska verket över nyttig kunskap", där rikets alla djur katalogiseras på följande vis:
(a) those that belong to the Emperor,
(b) embalmed ones,
(c) those that are trained,
(d) suckling pigs,
(e) mermaids,
(f) fabulous ones,
(g) stray dogs,
(h) those that are included in this classification,
(i) those that tremble as if they were mad,
(j) innumerable ones,
(k) those drawn with a very fine camel's-hair brush,
(l) others,
(m) those that have just broken a flower vase,
(n) those that resemble flies from a distance.
En i alla avseenden ytterst sträng klassifikation, stammande ur helt andra behov än de vi förbinder med Upplysningens ordning. Vad Foucault vill visa är att ingen ordning är objektiv. Så fort tillvaron skall klassificeras sker det utifrån uttalade, eller vilket är vanligare, outtalade eller till och med omedvetna syften. (Just detta är dock hämtat från Ola Larsmos hemsida.)
Vi är vana vid våra kategoriseringar och detta låser vårt tänkande. Varje form av sortering rymmer en värdering (tänk bland annat på Hanssons avhandling "Klassifikation, bibliotek och samhälle").
Koch menar att varuhus & bibliotek är samma typ av byggnad & har jämfört tre varuhus med tre bibliotek. Bokhyllan som symbol för detta, vi hittar lätt en ordning även i våra kompisars bokhyllor trots att vi inte känner till den.
Arkitektur som interaktion. Pratar en del om individ och kontext. Kontexten är mycket viktig för hur vi tolkar exempelvis sinnesstämningen hos en person på bild - ger exempel på detta genom att byta bakgrundsmiljö på en bild föreställande en kvinna. Allt beror på sammanhanget. Koch visar olika scheman över hur Åhlens har indelat sina varor, vilka märken som angränsar till varandra och resonemanget bakom: de trendigaste ligger vid entrén, de billigaste längst in & lyxvaror tillsammans. Vilken vara, till vem, i vilken situation? Ju längre bort från entrén man kommer desto mer medveten efterfrågan kräver "varan" - att ha deckarna längst in i bibblan är strategiskt helt enkelt (som jan redan påpekat efter att ha lyssnat på denne Koch vid ett annat tillfälle).
TORSDAG. Börjar med att lyssna till Daniel Koch som pratar om Rummet som idéproducent. Skrivit avhandling "Structuring fashion" och intresserar sig för hur rum skapar betydelse. Han inleder med Foucaults sköna resonemang kring Borges problem med ordningsskapande, bara en sån sak:
Michel Foucault citerar med uppenbar vällust en essä av just Jorge Luis Borges, där denne pekar på ordningens problem. Borges menar sig ha läst en uppsats om ett antikt kinesiskt uppslagsverk, betitlat "Det Himmelska verket över nyttig kunskap", där rikets alla djur katalogiseras på följande vis:
(a) those that belong to the Emperor,
(b) embalmed ones,
(c) those that are trained,
(d) suckling pigs,
(e) mermaids,
(f) fabulous ones,
(g) stray dogs,
(h) those that are included in this classification,
(i) those that tremble as if they were mad,
(j) innumerable ones,
(k) those drawn with a very fine camel's-hair brush,
(l) others,
(m) those that have just broken a flower vase,
(n) those that resemble flies from a distance.
En i alla avseenden ytterst sträng klassifikation, stammande ur helt andra behov än de vi förbinder med Upplysningens ordning. Vad Foucault vill visa är att ingen ordning är objektiv. Så fort tillvaron skall klassificeras sker det utifrån uttalade, eller vilket är vanligare, outtalade eller till och med omedvetna syften. (Just detta är dock hämtat från Ola Larsmos hemsida.)
Vi är vana vid våra kategoriseringar och detta låser vårt tänkande. Varje form av sortering rymmer en värdering (tänk bland annat på Hanssons avhandling "Klassifikation, bibliotek och samhälle").
Koch menar att varuhus & bibliotek är samma typ av byggnad & har jämfört tre varuhus med tre bibliotek. Bokhyllan som symbol för detta, vi hittar lätt en ordning även i våra kompisars bokhyllor trots att vi inte känner till den.
Arkitektur som interaktion. Pratar en del om individ och kontext. Kontexten är mycket viktig för hur vi tolkar exempelvis sinnesstämningen hos en person på bild - ger exempel på detta genom att byta bakgrundsmiljö på en bild föreställande en kvinna. Allt beror på sammanhanget. Koch visar olika scheman över hur Åhlens har indelat sina varor, vilka märken som angränsar till varandra och resonemanget bakom: de trendigaste ligger vid entrén, de billigaste längst in & lyxvaror tillsammans. Vilken vara, till vem, i vilken situation? Ju längre bort från entrén man kommer desto mer medveten efterfrågan kräver "varan" - att ha deckarna längst in i bibblan är strategiskt helt enkelt (som jan redan påpekat efter att ha lyssnat på denne Koch vid ett annat tillfälle).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)