Om sjukhusbibliotek och kultur i vården

Har börjat jobba mig igenom 2008 års högar på mitt skrivbord, fick ju ett bra tillfälle nu att tvingas gå igenom allt på skrivbordet när jag ändå bytte plats... I en av alla högarna hittade jag uppsatsen "Bland bokbaciller och vingklippta änglar" av Johan Elfving och Sandra Engman Fingal som jag nu ögnat igenom mycket hastigt. I den finns mycket intressant att läsa om sjukhusbibliotekens historia, om kulturens och sjukhusbibliotekens betydelse i vården (att vara det friska i en "sjuk" miljö) och hur detta påverkar arbetet med bokbeståndet. Uppsatsen handlar framförallt om arbetet med barn och ungdomar. Läs.

BUSKUL

Nu kommer presentationerna från bokmässan i helt fel ordning, så här underbart började årets bokmässa - med ett inspirerande seminarium om vikten av kultur i vården från Västra Götalandsregionen.

Katti Hoflin leder (chef för barnkultur på Kulturhuset)
Lars Nordström, ordf Västra Götalands kulturnämnd
Anna Wennbeck (?), dansare, koreograf deltagit i form av dansronder bla
Victoria Klaiber, fritidspedagog Drottning Silvias
Gunnar Göthberg, barnkirurg
Karin Graube, barn- och ungdomsbibliotekarie
Emilia Wärft, patient i 23 år
Zofie Strååt, patient i 8 år

BUSKUL ett 3-årsprojekt m budget på ca 3 miljoner/år.

Förutom att det behövs mer forskning i ämnet konstaterar Hoflin att det konsten och kulturen kan göra för människor är ju bland annat att läka osynliga sår.

Lars (projektets pappa) inleder med kort bakgrund till projektet. Den krassa verkligheten är ju nedläggningen av ett flertal sjukhusbibliotek i regionen. När sjukvården krisar är det tydligen detta man sparar in på: patienters möjlighet att låna/läsa. Varför dra ner på just denna möjlighet - att kunna låna/använda just när man faktiskt har tid (om man inte är alltför sjuk dvs). Sjukvården är pillerorienterad, man vill ha mätbarhet, statistik, siffror på nyttan av verksamheten etc. En svår verklighet skapar alltså detta projekt, som itne är ett sjukhusbiblioteksprojekt utan ett kulturprojekt. begränsat till barn och ungdom (ekonomiska faktorer). nu är projektet avslutat och det har varit en framgång.

Karin & Vicki: berättar hur de arbetade med projektet inledningsvis. De delade upp ordet kultur: dans, konst, läsning, arkitektur etc och gjorde små temagrupper. Via biblioteket och lekterapin sedan spridit det i sjukhuset. riktat sig till gruppen 0-25 år & frågat barnen själva vad de vill ha. Tanken var att en termin ska innehålla något av allt (något om konst, något om dans etc), allt ska vara en blandning av att skapa själv och att "konsumera kultur".
Emilia & Zofie - berättar om hur det är att ligga på sjukhus så länge - "ett vakuum mellan liv och död." Det är som ett mellanting mellan det vanliga livet och något annat, något mörkt. "Man är inte en del av samhället". otroligt viktigt att det finns kultur även här eftersom samhället i övrigt är så genomsyrat av kultur! Berättar om det fantastiska att kunna beställa filmer från en pärm (nedsatt immunförsvar), låna datorer etc. Att det är så viktigt att få komma ut och prova på olika verksamheter och långsamt växer viljan att komma tillbaka. Pratar också en del om rummets betydelse för läkeprocessen. Ett projekt som Emilie hade varit inblandad i handlade om taket som man ofta ligger och glor på och hur man kan tänka kring det, göra fantasifulla berättelser om fläckarna i taket etc. En annan workshop hade handlat om att barnen/ungdomarna fick måla dörren in till sin dröm-/favoritavdelning.

lite snack om känslan av att komma in på ett sjukhus - att man känner sig lite sjukare än när man kom in fast man är helt frisk... miljön gör jättemycket! Att kunna byta tavlor etc jätteviktigt. En av tjejernas mamma hade åtminstone kommit dit och satt upp lite nya affischer (på sahlgrenskas vuxenavd).

Jag vet inte varför det känns så himla bra att höra dem säga allt det som vi ju egentligen redan vet! Att ljudböcker kan rädda livet på en när man är så sjuk så att man knappt orkar hålla i en bok tex.

Gunnar - pratar om konstens roll för läkeprocessen och att allt inom läkevetenskapen ska vara belagt med bevis. Sjukvård/läkekonst. tar exempelt när barn skadar sig - de skriker högt en stund när det gör ont, sen vill de vidare och göra det som är roligt. ett sår gör ont i 2-3 dagar, sen är det vår rädsla och våra föreställningar som hindrar oss. TA VARA PÅ DET FRISKA. hur sjuk man än är så finns det något friskt. kan man få sinnena att börja leva igen - då läker sjukdomen, eller en bra läkeprocess har lättare att få fart. Berättar tillsammans med Vicki om en aggressiv tonåring som genomled behandling i tryckkammare och hur de genom att kreativt närma sig honom och engagera honom i ett projekt där han blev aktiv genom att bygga en tryckkammare i miniatyr. Pratar också en del om vilken tacksam roll (och viktig) det är att komma "utifrån" - att inte vara där för att man "måste". Att inte ha vit rock. Att vara utanför sjukvården för att bli frisk. ta tillvara på lekterapeuterna.

Men vad krävs då av en kulturarbetare inom vården?
Mod. Att våga möta ETT barn, inte en anonym massa/publik. Att det finns en vilja till detta, det går inte att kommendera någon till detta eftersom det är så krävande, sådana personliga och avskalade möten. Anna: erfarenheten är att ju mindre de gör, desto mera möte blir det. Pratar en hel del om betydelsen av att glömma sig själv och sjukdomen för en stund - men också att minnas. Att minnas andra känslor, och inte minst: att få något nytt att tala om med sina nära och kära. Att dela något nytt, en gemensam upplevesle som inte alls kretsar kring sjukdomen. Detta gäller ju inte bara patienten och dess anhöriga utan även de som jobbar inom vården!

Att bli männsikor i kulturens rum. Att inte fokusera på det sjuka organet.

Antonovskij har tydligen varit en inspiration för många i projektet och det blir en del prat om detta. Om känslan av sammanhang och hur kulturupplevelser kan ge denna känsla, kan bidra till/vara verktyg till förmågan att begripa sitt liv.

Okidok, allt detta är ju ljuvligt och ganska okontroversiellt - men hur prioriterar man då i verkligheten!? vem har ansvaret? Sjukvården? Regionen? Diskussion om samordning av medel, donationer, stiftelser. Det blir ju en stor skillnad på verksamheten om man har fasta pengar eller om man måste basera verksamheten på projekt av olika slag med tillfälliga pengar. Att ständigt starta upp är mycket tungt.

Lars: den här typen av verksamhet borde ingå i sjukvårdens fasta verksamhet, men han är ju högst medveten om hur det fungerar... Han litar helt enkelt inte på sjukvården. En pott borde avsättas inom regionen och en grupp/organisation borde bildas som sköter7driver detta - regionsövergripande. En fast organisation som ska vara en fast del av sjukvårdens organisation - men en extern injektion behövs!

Hur göra så att detta blir en fast verksamhet över hela Sverige? Varför är det bara "bara ett barnprojekt"? En krass ekonomisk begränsning helt enkelt, prioritering av mycket knappa medel. Kankse också för att det är enklare att stimulera och aktivera barn och för att lekterapin redan finns som verksamhet (men arbetsterapin då!?). Barns rätt till hälsa ett prioriterar område. Men ett av Buskulprojektets "resultat" är att det borde vara lika självklart för alla åldrar på alla sjukhus. Den här typen av projekt påskyndar läkandeprocessen och förkortar vårdtiden. Ytterligare ett exempel: "Runda barn" - att inte bara lära dessa barn rätt matvanor etc utan även ge dem möjlighet att dansa och uttrycka sig...

Karin: att satsa på kultur på ett sjukhus är bra ekonomi. Och faktiskt en bra demokratifråga - här hamnar alla sorters människor.
Anna: ta tillvara på de institutioner som finns - men det måste som sagt vara människor som VILL delta.

Så här uttrycker Gunnar det: Om inte en fast peng avsätts till detta så kommer pengarna bara att försvinna in i ett svart hål. Och ut ur det hålet kommer det inte kultur om jag säger så... :-)

Avslutningsvis lite fler ljuvliga bilder från deras monter. Säg till om ni vill läsa mer om projektet, jag tog flera ex av deras "projektbeskrivning".