Gunnar

Eller Bob Hansson snarare, som berättar om sin debutroman Gunnar. Eller ståuppkåserar med alla oss kulturkoftade damer och enstaka män i publiken om hjärta och smärta och den ständiga vådan av att våga vara människa... Om att dra sitt strå till stacken. Om att sluta dissa sig själv så fort man har möjlighet - eller möjligheten behöver inte ens finnas, vi dissar och dissar och dissar. Så fort du ser dig själv i spegeln, så fort du gör en kopp thé, så fort du pratar med en kollega... Ja, ni hör ju hur det låter. Släpp ut magen och gnugga den mot en annans, som Bob skulle ha sagt.

Det är klart att man läste boken illa kvickt, jag har ju allmänt svårt att värja mig mot prat om självhat och modiga enstöringar som vågar vägra konsumtion. Men hur var boken egentligen? Hm. Jag blev illa berörd, det känns som om Bob inte gillar Gunnar trots all den kärlek han beskriver?

Bob har ju för övrigt valt ut den bästa titeln ever till en svensk poesibok: "Och här ligger jag och duger".

Med livet som insats

Marja Taalgre och Bengt Jangfeldt samtalar om hans Majakovskijbiografi och Jonas Karlsson läser valda stycken. Jangfeldt tillhör ju en av de lyckligt lottade människor som både träffat och blivit vän med den legendariska lili brik. Jag säger bara: Poesi Kärlek och Politik! Jangfeldt berättar om sina möten med Lili och arbetet med boken. Varför tog Majakovskij livet av sig? Lenin o Stalin o bolsjeviker - orsakerna till självmordet var inte alls privata menar Janfeldt utan politiska men tystades ner.

Pro eta - De där. Om att bekämpa tomtebolyckan inom sig och söka en ny moral... LÄS!

Till slut får vi även se en filmsnutt med en 25-årig M och en 27-årig Lili!

Estland + poesi = sant

Jag kämpar mig framåt i bokmässekalendariet och rapporterar från några av höjdpunkterna som återstår. 1:st: samtalet mellan de tre poeterna Asko Künnap, Jürgen Rooste och Karl-Martin Sinijärv tillsammans med förläggaren Jonas Ellerström - vilken njutning! Personligt och genuint intressant, både för oss och dem kändes det som. Tre glada laxar i en estnisk poesiask. Men inte bara ironiskt och glada kompisblinkningar utan även ett inspirerande och tankeväckande seminarium om den estländska historien och litteraturens roll i en diktatur.

Landets historia är en del av förklaringen till den starka ställning som poesi fortfarande har i Estland, men vad händer med poesin inte längre "behövs" som vapen och där läsaren tränas in i uttydningen av dubbel-trippel och quadruppelbetydelser av ord? När poesin inte längre handlar om kampen mot de styrande... They are no longer post sovjet poest helt enkelt.

Läs mer om samtalet men framförallt estnisk poesi i SvD här.

K-M berättar att det var Laaban som lärde honom laga mat och beklagar att tiden tog slut så fort. Nästa gång blir det mer dekonstruktion, narrativ berättelse och postmodern teori.

De 100 bästa svenska dikterna

Jonas Ellerström, Jan-Olov Ullén & Anna Hallberg samtalar om Ulléns fantastiska antologi med den lite provocerande titeln de 100 BÄSTA svenska dikterna... Titeln inspirerades enligt Ullén själv av Harold Blooms "The best poems in the english language" (intressant - och befriande- att han slutar redan vid sekelskiftet). Ulléns princip för utvalen har varit att endast välja ut de dikter som står sig genom alla tider och att det ska vara HELA dikter, inte bara någon vacker strof eller så. Han har också haft som ambition att läsa en författares hela produktion...

Skönhet, äkthet, sanning.

Den här antologin är informativ, didaktisk - och mycket personlig (urval mm) till skillnad från andra antologier. Den har ett mycket "kommunikativt tilltal" som Hallberg säger. Dessutom är den indelad efter när författarna är födda & inte när de debuterade. Ullén modererar stavningen men behåller vissa särdrag, som tex. stor bokstav i början av substantiv (Måne).

Det blir naturligtvis en diskussion om varför inte den eller den är med etc. Skogekär Bergbo höll tex inte måttet enligt Ullén, likaså Creutz Gyllenborg som inte fick vara mot i slutändan (trots att eventuella lärare som vill köpa boken då måste komplettera som Ullén påpekade...). Hillarp. Ivar Konnrad. Elsa Grave.

Någon gång måste man sätta punkt, hans hälsa gjorde det åt honom mer eller mindre. 50-tal. Han kallar antologin själv för " en stilig uppsättning klassiker".

Titeln öppnar för diskussion. Eller är det en partsinlaga? Ellerström försöker provocera en smula genom att påstå att det är ju snarare de 100 bästa diktarna - i själva verket är detta en omläsning av kanon. Alla som bör finnas med finns där (med något undantag), en bekräftelse av kanon och alltså en provokation som faller platt. Precis som Ellerströms utmaning... Det handlar om tycke & smak konstaterar Ullén.

Han framhåller hela tiden det språkliga i dikten, vad dikten säger eller vad diktaren tyckte är inte det originella utan det poetiska språket & vad det gör med dessa åsikter. Ellerström oroar sig lite för diktens innehåll men Ullén menar att det är stämningar och inte idéer eller filosofi som är det intressanta.

Hallberg ser det istället som att Ullén väcker dikterna till liv och för dem väldigt nära läsaren. Han lämnar det öppet istället för att berätta vad den handlar om. Tolkning har han aktat sig för instämmer Ullén. Hallberg har överhuvudtaget få invändningar förutom några få med feministisk touch, men är så välvilligt inställd att de inte får någon betydelse. säkert med all rätta, men det ska bli intressant att se.

Avslutningsvis så är Bellman, enligt Ullén, vår Shakespeare eller Mozart.

Grattis i efterskott

Käre Gunnar, jag missade ju din 100-årsdag när jag strök kring bland gnuer och delfiner i lördags, men tro inte att jag glömt dig för det. Nixpix.

Självklart finns också du på Youtube. Jag instämmer vansinnigt mycket med Schampoo Risings trötta konstaterande att vi är trötta på andras bilder och känslor av dikt - det vi vill är ju att TÄNKA SJÄLVA! Och få tid att läsa själva -ifred- och se filmer, bilder, dokument från då istället för mediala andrahandsupplevelser.

Trots allt:
http://www.youtube.com/watch?v=kpaj5WONBLI
..................................................................

Dagens poesi

Två små fantastiska rader av Malte Persson så här efter regnigt midsommarfirande på landet:

Idag är tankarna som drunknat vatten,
kvävda av sitt eget element.

Poesin fortsätter vidare, men det var dessa rader som stämde idag. Ur en diktsamling (Dikter) som inte alls är så där vitsigt ordsnubblande som jag förväntat mig utan faktiskt ganska ... osammanhängande, eller är det bara Jag?