Tusen år av fantasy

Bo Erikson (historiker på SU & fantasyälskare) har skrivit boken 1000 år av fantasy - om resan till Mordor. Två aspekter på medeltida kultur, så mycket fantasy är ju medeltida till sin karaktär! Dels är boken en läsning av all fantastisk medeltida litteratur, läst med en fantasyälskares glasögon, och dels en läsning av Tolkien med en medeltidshistorikers glasögon. Målgruppen är både fantasylovers som ska få möjlighet att upptäcka medeltiden och medeltidsfreaks som ska upptäcka hur mycket medeltid som ryms i fantasyn...

Mycket fokus på ord & språk, berättar hur Tolkien arbetade med språken & att det var de som kom först - sedan kom berättelserna ur språken. Erikson menar att Tolkien levde i en medeltida värld: att han åt, drack & andades medeltid, att han skrev den vackraste medeltiden. Erikson är inte intresserad av att rada upp en massa detaljer utan tycker att STÄMNINGEN & den allmänna bakgrunden är medeltida i Tolkiens värld - Tolkien var helt enkelt en tidig populariserare av historia.

Nämner en del av alla element i Ringarnas herre som är "medeltida" - som karaktärerna (tex. Aragorn som hjältefigur, den rättmätige kungen som måste bevisa sitt värde), rekvisitan (tex. alla vapen, bär namn precis som på medeltiden), scenografin (sätten som slagen utkämpas på, borgar, miljöer etc.)

Berättar om en hemsida/blogg som bland annat jämför kända historiker med karaktärerna hos Tolkien:
Herman Lindkvist = Sauron
Peter Englund = Gandalf
Dick Harrison = Saruman
Svenska Folket = Ringen
Historiedoktorander = Hoberna
Press, Tv och Bio = Smaegol/Gollum

Jag köper naturligtvis ett ex. av boken & ber honom dedikera till Morgan.

Spejarens lärling

Ännu en fantastisk fantasy för de lite yngre. Skriven av en australier vid namn Flanagan vars son inte var så sugen på att läsa och som behövde något riktigt spännade att sätta tänderna i. Välskrivet och spännande på alla sätt och vis. Men vansinnigt klassisk: även små och hunsade pojkar kan utföra stordåd. En vacker dag kommer dagen då mobbaren får på moppo. Små pojkar växer och fattar modiga beslut. En helt klassisk fantasy på alla sätt och vis, fast ändå snäppet bättre.

MEN. Hur kan en så intelligent och välskriven liten fantasyhistoria ändå ha samma gamla grabbiga upplägg? Samma lilla kille som visar sig bära på krafter större än han visste själv men ändå alltid känt på sig på något vis osv, jag tror att det finns två (!) tjejer med i hela första boken. Den ena blir glad kocklärling (visserligen extremt kunnig och lovande, men hallå) och den andra är en lite lagom mystisk tjej i Wills (huvudpersonen) ålder som blir antagen som diplomatlärling - och som vår unge huvudperson naturligtvis förälskar sig i -för killar och tjejer kan ju som bekant inte vara ENBART vänner. Upplägget är visserligen som så att hon säkert kommer att få spela en avgörande roll i någon av de senare böckerna, men ni hör ju... Trots allt, en bra bok. BBB+

Förrädarens guld / Philip Reeve

Innan jag renskriver fler KIB-konferensanteckningar ett litet boktips. Detta är andra delen i science fantasy-serien om de vandrande städerna som livnär sig på att sluka mindre orter, plocka isär dem och förslava befolkningen, visst låter det spännande? Den första (De vandrande städerna) fångade mig totalt och även om uppföljaren också är bra så håller den inte riktigt samma mått. I den första tyckte jag att både berättelsen och personerna var tydligare och det gick dessutom att läsa in en ganska underhållande uppdelning mellan "humanister" och "tekniker"...