Torgny

Torgny fyller hela K2 och gör det hela till en timmes intimt samtal (med Stephen Farran-Lee) om nåd och författarskap, hela tiden med en lakonisk humor, självdistans och en slags skämtsam blygsamhet som bara en av de stora giganterna kan kosta på sig. Inbillar jag mig.

Triptyken Nåden har ingen lag kommer till våren och där är volymerna äntligen i den "rätta" ordningen: Hummelhonung, Dorés bibel och Pölsan. Debuterade på 60-talet som poet (bodde då i Värmland!) men trodde nog själv att han skulle leva som bildkonstnär. Han har själv aldrig hävdat att det var poesi - utan saker med ojämn högermarginal, någon slags antecknignar... Berättar om livet som debutant, hur han hängde med i det litterära samtalet men ändå inte hade fattat hur betydelselös man är som debutant: en oerhört stark känsla av icke-existens.

Genombrottet kom ju med Ormens väg på hälleberget. men han säger själv att det inte finns något som han är stolt över att han skrivit. han anses dessutom vara en notorisk lögnare. Strävar efter att ge uttryck åt en livshållning, en strategi att handskas med livet, vad kan bära oss på denna slaka lina över avgrunden... Det finns förresten en novell "Vatten" säger Torgny, där han är nära detta uttryck enligt honom själv. Batseba verkar han också erkänna.

Haltung und Würde - hållning och värdighet. Fichte, Kant & Hegel. I musiken finns både haltung o würde, i musiken finns människans inre rum.

Ondska. Kärlek. Musik. Annat tema som alltid kommer upp i samtal med hr lindgren: fotboll. Piporgeln som var byggd på plats i familjens kök. När farfadern inte var hemma spelades hambo, schottis och valser men när han var hemma spelades psalmer. att han avskyr metaforer - men möjligheten finns ju alltid. Pölsan - vad är du? ;-) Läsaren måste ju själv finna sina metaforer, det vill inte Torgny göra. Favorithatexemplet verkar vara Norman Mailers metaforfabricerande, rena groteskeriet!

Norrlands akvavit kans es som en epilog till triptyken. Avsikten med dessa tre berättelser: att visa på nådens oberäknelighet och att fördjupa vår föreställning om vad nåd är.

vi behöver alla våra livslögner. käre man som vill ge pessimismen och livslögnen ett lyckligt ansikte : torgny lindgren. i samtal med daniel sjölin. om språket. om metaforer (fjäsk). om sanningen, som ju utger sig för att vara allt viktigare i litteraturen av idag. att det är journalister som tagit över den berättande prosan.

tre viktiga böcker för torgny (utvalda av redaktionen): tore wretmans husmanskost (tillsammans med Gösta Berlings saga de enda böcke som kommer att överleva 1900-talet :-), guiness rekordbok och bibeln förstås.

jag läste ju precis ut norrlands akvavit o nu får jag ta tag i triptyken: hummelhonung, dorés bibel & pölsan. pölsan som är en av de bästa böcker jag läst i hela mitt liv.