De 100 bästa svenska dikterna

Jonas Ellerström, Jan-Olov Ullén & Anna Hallberg samtalar om Ulléns fantastiska antologi med den lite provocerande titeln de 100 BÄSTA svenska dikterna... Titeln inspirerades enligt Ullén själv av Harold Blooms "The best poems in the english language" (intressant - och befriande- att han slutar redan vid sekelskiftet). Ulléns princip för utvalen har varit att endast välja ut de dikter som står sig genom alla tider och att det ska vara HELA dikter, inte bara någon vacker strof eller så. Han har också haft som ambition att läsa en författares hela produktion...

Skönhet, äkthet, sanning.

Den här antologin är informativ, didaktisk - och mycket personlig (urval mm) till skillnad från andra antologier. Den har ett mycket "kommunikativt tilltal" som Hallberg säger. Dessutom är den indelad efter när författarna är födda & inte när de debuterade. Ullén modererar stavningen men behåller vissa särdrag, som tex. stor bokstav i början av substantiv (Måne).

Det blir naturligtvis en diskussion om varför inte den eller den är med etc. Skogekär Bergbo höll tex inte måttet enligt Ullén, likaså Creutz Gyllenborg som inte fick vara mot i slutändan (trots att eventuella lärare som vill köpa boken då måste komplettera som Ullén påpekade...). Hillarp. Ivar Konnrad. Elsa Grave.

Någon gång måste man sätta punkt, hans hälsa gjorde det åt honom mer eller mindre. 50-tal. Han kallar antologin själv för " en stilig uppsättning klassiker".

Titeln öppnar för diskussion. Eller är det en partsinlaga? Ellerström försöker provocera en smula genom att påstå att det är ju snarare de 100 bästa diktarna - i själva verket är detta en omläsning av kanon. Alla som bör finnas med finns där (med något undantag), en bekräftelse av kanon och alltså en provokation som faller platt. Precis som Ellerströms utmaning... Det handlar om tycke & smak konstaterar Ullén.

Han framhåller hela tiden det språkliga i dikten, vad dikten säger eller vad diktaren tyckte är inte det originella utan det poetiska språket & vad det gör med dessa åsikter. Ellerström oroar sig lite för diktens innehåll men Ullén menar att det är stämningar och inte idéer eller filosofi som är det intressanta.

Hallberg ser det istället som att Ullén väcker dikterna till liv och för dem väldigt nära läsaren. Han lämnar det öppet istället för att berätta vad den handlar om. Tolkning har han aktat sig för instämmer Ullén. Hallberg har överhuvudtaget få invändningar förutom några få med feministisk touch, men är så välvilligt inställd att de inte får någon betydelse. säkert med all rätta, men det ska bli intressant att se.

Avslutningsvis så är Bellman, enligt Ullén, vår Shakespeare eller Mozart.