Varför vill vi bli rädda? Om skräck och gotik...

I oktober var jag på en barnboksdag anordnad av BTJ, tyvärr skadade sig Sonja på dagis så jag var tvungen att gå mitt i, men här kommer en liten rapport från det ena av föredragen, nämligen ett som handlade om skräck och gotikgenrens fantastiska värld!

Mattias Fyhr var jätterolig att lyssna på, han kan nog prata i dagar om detta sitt favoritämne: skräck och gotik! Skrev avhandling 2003 "De mörka labyrinterna" och en bok om HP Lovecraft 2006.

Vad är skillnaden på skräck och gotik? Jo, skräck ska ju skrämmas men gotiken handlar om hur människor beter sig i skrämmande situationer, menar Fyhr. Han berättar hela gotiska historien, om germanska folkstammar, Jesu födelse etc. fram till dagens (?) gothrockare. Goterna dyker helt enkelt upp lite varstans genom historien, blodiga och råa men ändå kulturellt distingerade...

Melankolin är ju viktig för gotiken. Under 15-1600-tal började föreställningen om melankoli att förändras, det var inte längre en sjukdom utan "coolt", melankoli började kopplas till intellekt och bildning - se Hamlet! Bildad, svartklädd, melankolisk = urgoten :-)

16-1700-tal var det ju upplysningstider och alla sa hej till vetenskapens ljus och allt gotiskt var mörkt och dåligt. Dålig konst = gotisk konst.

Men framåt mitten av 1700-talet börjar gotiken bli "positivt laddad" igen, kyrkogårdsromantiken växer fram och det är nu som det börjas skrivas en hel del riktiga got-klassiker: Walpole 1765 "The Castle of Otrano - a gothic story", Radcliffe 1794 "Udolfos mysterier" (som har ett lyckligt slut vilket är ganska ovanligt inom genren & vilket hon fick mycket kritik för), Lewis 1796 "Munken" för att nämna några.

Radcliff skrev terror, det skrämmande alltid vackert, men Lewis skrev horror och skillnaden finns ju fortfarande.

Definiera gotik:
-den skildrar en eller flera subjektiva världar
-förfall, undergång, olösbarhet
-grepp som ger texten labyrintiska egenskaper
-saknar högre ordning (det finns ingen gud eller de som borde vara goda visar sig inte vara det)

Skräck handlar ju också om distans, att distansera sig från något - varför skriva om varulvar när man kan skriva om cancer? All denna övernaturlighet i genren(monster o andra otäcka inslag) bidrar i själva verket till trygghetskänslan... Det finns ju hur många band, artister, författare och annat löst folk som helst som flirtat med genren på mer eller mindre seriösa sätt: Vampirella, Black Sabbath, familjen Addams, Cure, Marilyn Manson, The Damned, Liket lever, Bauhaus o postpunk, Tim Burton, Joy Division, Cure, Sisters of M, Lars v Trier, black metal, Kate Bush, Shiela and the B:s etcetcetc. Väldigt mycket 80-tal i den där listan av nån anledning, i nutid får vi väl lista My chemical romance & hela EMOscenen eller?

Han berättade även en hel del om HP Lovecraft. Hör bara om plotten till romanen "The Outsider": du vaknar upp och upptäcker att du är ett ruttnande lik - nu gäller det att acceptera och vara sig själv! Denna längtan efter NÅGOT, till och med farbror Djävulen är bättre än ingenting, än tomheten.

"Suddenly I had a dreadful urge to be merry."

Två riktigt bra gotiska romaner på svenska enligt Fyhr: Juliane & jag av Edelfeldt och Jaromir av Andhoril. Han hade med sig en lång lista med exempel på gotik, skräck, mörk fantasy som jag sätter in i min artikelpärm.

PS. För er som undrat hela livet vad de där änglarna som har ögon på fingrarna heter så kan jag avslöja att de heter Ophanim.